Det blev runt fem, sex kilometer totalt och jag smiskade upp hojen i 110-120 på motorvägen. Jag kan tänka mig att en del bilförare undrade vad det var för en dåre som blåste om dom på motorcykel i svinkylan.. :-)
Efter halva sträckan försvann mina fingrar, på vägen tillbaka försvann låren efter lite stickningar först. Och tillbaka vid garaget hade jag ingen känsel kvar i fingrarna utan fick stoppa ner handen i fickan och nypa till, och se vad som följde med upp. Som barnens fiskdamm ungefär. På tredje försöket fick jag napp på nycklarna till garaget. :-)
Men det var ändå med tillfredsställelse jag parkerade hojen och drog på kapellet. Kan jag göra nåt liknande med ett par, tre veckors mellanrum behöver jag inte ställa hojen på nån mc-lyft - fast jag har köpt en. Och motorn mår bra av att få en genomkörare då och då.
Önskar alla medlemmar en riktigt trevlig julhelg. Snart är det vår.
