Toolbox skrev:alba skrev:Toolbox skrev:
håller med ormen Alba= pensel :twisted:
En kompis mindre
HAHA Jag vet var du bor
APPROPÅ BROMSAR !!!!! :roll:
Ett litet utdrag från alba zoo
Puffy hette dvärgkaninen som valdes ut att bli min systers födelsedagspresent. I affären intygade de att det var en dvärgkanin, men senare skulle vi inse att Alba zoo inte hade allt för stor koll på vad de krängde för kreatur. Minipuffy visade sig nämligen vara något som mest liknade en hare. Av den ullgulliga plutten blev det en tanig illaluktande best som hade för vana att jaga runt min syster i köket. Bilden av en skräckslagen lintott ståendes på en köksstol skrikandes på hjälp, har för evigt etsat sig fast på min näthinna.
Puffys fortsatta öde är höljt i dunkel. Min mammas version är att hon slutade sina dagar lycklig hos djurens vänner. En annan mer upprörande utsaga som kommit fram först på senare dar, beskriver en mer brutal hädanfärd utan några egentliga vänner närvarande. Oavsett vilket så fanns den beiga kaninen inte kvar i köket den fredag då jag och min syster kom för att ännu en gång bo våra två veckor hos mamma.
Det tredje försöket måste väl sägas vara det mest lyckade då ambitionsnivån inte var så hög. Efter att ha flyttat hemifrån tänkte jag att det skulle vara kul med fisk igen. Den här gången fick det dock räcka med en guldfisk, eller slöjstjärt som det riktiga namnet egentligen är. Slöstjärten som inhandlades fick heta Ronny och var ett relativt lättskött husdjur som till och med jag kunde klara av.
Roligast hade Ronny och jag när vi badade tillsammans i mitt djupa och sunkiga badkar. Kul men lite hemskt var det också när Ronny jagade runt den feta och formlösa geléklump till fisk som min rumskamrat Tony hade skaffat. När Ronny tillslut hade förvandlat dess tjusiga fendraperi till ett sladdrigt virrvarr av trådar var det kört. Toaletten blev slutet för fisken som tappat all styrsel och alla möjligheter att navigera. Senare gick även Ronny samma öde till mötes efter att en oförsiktig flickvän överskattat Ronnys aptit. Notera att det inte var mitt fel.
Senaste försöket blev osedvanligt olyckligt och tjänar också som ett utmärkt exempel på avskräckande djurhantering.
Djuret var en dvärgpapegoja som fick namnet Pim. Den rödgröna lovebirden köptes av mig och min flickvän då han sett så gullig ut när han kelat med sin papegojpartner i djuraffären. Trots att just den här papegojrasen bör köpas i par, skaffade vi bara den ena fågeln. Vi sa att vi skulle komma tillbaka och köpa den andra när vi uppfostrat lille Pim. Riktigt så skulle det dock inte bli. Ett år senare hade nämligen kärleksfågeln förvandlats till ett cyniskt och aggressivt psykfall och samtidigt hunnit med att smitta min möjliga svärmor med papegojsjukan.
Pippins risiga humör kan till stor del förklaras av de alternativa uppfostringsmetoder den blev utsatt för. Utan att vara allt för influerad av Waldorfpedagogik lät vi nämligen fågeln få en väldigt fri uppfostan. Pim fick tidigt vara med på fester och ett uppskattat nöje var att låta honom sitta på ölburkar eller att försöka göra honom handtam på fyllan.
Nu så här efteråt ångrar jag bittert vad vi utsatte fågeln för och hoppas att han var han än är i dag förlåter mig. Pim lämnades nämligen tillbaka till Alba zoo under förevändningen att han spridit den fruktade papegojsjukan. Troligen hade han ingenting med saken att göra då sjukdomen nästan uteslutande sprids av sallad. Men det märkliga sammanträffandet att vi ägde en papegoja och ett fall av papegojsjuka i familjen gav oss ett gyllene tillfälle att bli av med den skrikiga och aggressiva smutsspridaren.
.
Alba zoo är roliga. Jag och brorsan köpte var sin angorahamster, "Visst, det är två hanar" sa den gänglige mannen som drev affären. Efter vår tid med ett älskande ökenråttepar och deras två tusen barn ville vi slippa barn och barnbarns barn.
Men ganska snart började de två hamsterpojkarna att ägna sig åt homoadoption. För visst dök det upp ungar i det lilla hamsterhemmet.
Lösningen blev att vi behöll pojkarna som fortsatte att adoptera 6-10 ungar varannan månad i några år.
Barnen lämnade vi tillbaka till Alba zoo med motiveringen att de inte berättat att hamsterhannar kunde skaffa barn.
Ett tips som jag har fått, är att jag har skit i bromslangarna.
Bättre att förekomma än att förekommas
